AnneLie Karlsson
Man kanske inte måste älska skogen för att bli trähantverkare, men för mig följer det samma röda tråd. En vilja att leva utan att skada miljön. Nära skogen. Att jobba med slöjd och hantverk är i mycket mitt förhållningssätt till livet. Bygga, forma, spåna på finurliga funktioner är det roligaste som finns. Eller att bara sitta och tälja en figur, i fåtöljen vid den vedeldade kaminen.
Jag är slöjdaren som blev möbelsnickare. Och möbelsnickaren som blev figurtäljare i sorgen över en förlorad skog. När alla riktpunkter försvann i och med att träden höggs ner, och allt som återstod var vilsenhet, så försökte jag göra nya stigmarkeringar.
Men i skuggan av de fallna träden, började min hyvelbänk överbefolkas av ett gäng bångstyriga gynnare. Som även kom med hopp och förtröstan. Och på den vägen är det. Ständigt nya rackarfigurer att tälja fram med kniven.
1. Figurer i en vägghängd låda med belysning.
Skänk med handsinkade lådor och täljda knoppar, Fåtölj i alm med fårskinnssits, pallen Selma.
